Fjäderlätt at Swesport 2010

New gear Last sunday we visited Swesport - the Swedish sports industry fair. It's mostly an exhibit of winter products, but we managed to find a few interesting news for lightweight backpacking too.
Martin Nordesjö

Marmot, represented by Granitbiten, brought two new jackets that caught our attention. First of all, the Trail Wind Hoody will replace the Ion windshirt.

Trail jacket is M, Martin is XL.

The greatest improvement is that the Trail feels less like maternity wear, mainly thanks to a drawstring. It will be a bit lighter than the Ion and a bit more expensive. But Marmot will keep their aggressive pricing, so we can still count on it being less expensive than many competitors.

The other interesting jacket is the new Essence rain jacket. It's a 2,5 layer jacket with Marmot's own Membrain Strata laminate. It weights 195 grammes in size M, and the price will be 1500 kronor. There will also be a pair of Essence pants, at around 140 grammes.

There were quite a few newcomers at the fair.

Carsten at Akzo helps
Jörgen fit an Aarn bodypack


Aarn packs may not be the most ultralight backpacks around, but they are definitely an alternative for those who have to carry heavy gear but want to do it comfortably without the heaviest pack. It is Akzo, former importer of Gregory and Bask, who will bring Aarn packs to Sweden. The thing that separates Aarn packs from the rest is the way they put weight on your chest, not only on your back, thus creating a better balance.

Another newcomer is British shoemaker Inov-8.

Recolite 190 and Roclite 288
made Jörgen a happy camper.


They actually appeared on the Swedish orienteering and trailrunning market last year, but I don't think Jörgen and I are the only ones to have imported other models more suited for walking. So we really hope the Nordic distributor will realize that there is a market here for those. Jörgen actually started beaming when he laid eyes on the new Recolite shoe/sandal hybrid. 190 grammes per shoe is not bad at all, even though they are intended for "recovery" use. We hope to lay our hands on a pair to see if they are good for "real" use too.

A third newcomer is Canadian apparel brand Westcomb. It looks mostly like a skiers' brand, but we did see an interesting lightweight padded jacket with unknown weight. There seemed to be an abundancy on the fair of lightweight jackets with down or synthetic filling, so it will probably be easier and easier to find good, warm jackets.

In the same stand as Westcomb we found a new Esbit stove.

Is it possible to
burn firewood in this?

A lightweight meta tablet stove that might just work with small firewood too. Anyway, the pot had a nice small size for the solo hiker who only wants to heat a cup or two of water.

Etiketter: , , ,

2010-01-22   8 kommentarer

Från 85 till 35 kg – prylarna

I del nummer två av Martin Axelssons berättelse om hur han gick från normaltungt till lätt berättar han om hur han såg över sin utrustning och till och med började sy egen.
Av Martin Axelsson

Läs även första delen: Från 85 kg till 55 kg på ett halvår – bakgrunden

Hemsydda vindkläder
Både vindblus och vindbyxor syddes med mönster och material från Thru-hiker. Tyget är deras 1.1 oz ripstopnylon. Liberty Ridge Shell med huva väger 93 g, och Liberty Ridge Pants väger 73 g. Byxorna syddes helt efter instruktionerna. Ett par timmar per kväll gav ett par färdiga byxor på cirka fem kvällar.

Detta var mitt första syprojekt och ser ut därefter men eftersom dom sitter på benen kommer varken jag eller någon annan se dem på nära håll, så jag är nöjd med resultatet. På blusen valde jag att göra några ändringar. De större ändringarna var additionen av en huva samt en ficka på magen. Mönster till huvan hittade jag bland artiklarna på Thru-hiker. Det var lite knepigt att få över mönstret från Internet till papper och den första huvan blev på tok för liten. Jag tror det tog fem–sex kvällar att få ihop det här plagget varav halva tiden ägnades åt huvan.

Under våren och försommaren testades vindtålighet, andningsförmåga samt slitstyrka under ett antal hundpromenader och en endagars segeltur. Kläderna fungerade bra och skrevs in i packlistan.

Under vandringen användes byxorna hela tiden och blusen togs endast av ett par gånger då solen tittade fram i längre perioder. Det var en stor skillnad att slippa dra på sig Goretex-kläderna så fort det började blåsa. Dels för att jag slapp dra på och av mig kläder stup i kvarten men framförallt för att jag slapp den instängda svettiga känsla som jag tidigare vant mig vid. Att byxorna dessutom i stort sett var torra direkt när man klev upp ur jocken efter ett vad var en praktisk bonus.

Vindkläderna klarade hasningen oväntat bra. Foto:Mats Eriksson

Materialets hållbarhet fick sig ett rejält test andra dagen då mitt sedan tidigare strulande knä gav upp. Vid brantare nedstigningar satte jag mig ner och hasade på baken för att minska belastningen. Trots denna omilda behandling syns idag inga märken på byxorna. Detta ser jag som ett gott betyg och ett tecken på att lätta kläders bristande hållbarhet är starkt överdriven.

Efter hemkomsten kunde jag konstatera att huvan inte använts en enda gång. Den var inte heller i vägen så plagget kommer få följa med oförändrat även nästa år. Byxorna blir dock troligtvis ersatta av ett par utan blixtlås på benen. Dessa användes nämligen aldrig men hade en irriterande vana att sakta glida upp under färden. De nya byxorna hamnar därför troligen en bit under 50g.

Dunjacka på fjället
Även dunjackan syddes med mönster och tyg från Thru-hiker. Whitney Down Jacket väger 310 g i storlek medium, varav 150 g dun med fillpower 800+. Det här var helt klart ett svårare syprojekt än vindkläderna. Kanske tio kvällar på två–tre timmar tog det att bli klar.

Väl färdig var det dags att se om jag nu skulle slippa frysa under lunchraster och kvällsmatlagning. Jag packade därför ner liggunderlag och tetermos, drog på understället och begav mig till en närbelägen sjö. Tanken var att sitta och njuta av utsikten tills det blev för kallt. Efter en halvtimme började det falla stora blöta snöflingor och eftersom jag inte tänkt på att ta med regnjacka blev jag efter ett tag orolig att dunet skulle ta skada av vätan. En timme stillasittande med temperatur strax över nollan och utan tillstymmelse till att känna mig kall gjorde dock att testet fick anses som lyckat.

Att kunna avsluta dagen med att njuta av utsikten utan att frysa var fantastiskt. Foto: Mats Eriksson

Under vandringen tog jag fram dunjackan vid varje längre rast och för första gången har jag alltid varit behagligt varm då jag rastat eller suttit still utanför tältet. Total succé alltså. Investeringen i en lätt dunjacka är nog det enskilt mest lyckade och komforthöjande jag gjort för friluftslivet. Det enda som stör är att jag valde en något liten storlek. Med mina 183 cm hamnar midjan lite väl högt och det blir en hel del dragandes i jackans nederkant för att få den att sitta bra.

Gympadojor
Till att börja med var jag mycket tveksam till att inte gå i kängor. Efter en hundpromenad med svettiga fötter som följd började jag dock minnas hur fötterna brukar ha det under vandringens varmare dagar och bestämde mig för att testa mesh-skoalternativet. Skulle det visa sig att det inte fungerade gick det ju att använda skorna till vardags istället.

För att få bra hjälp och ett stort sortiment av skodon att välja på begav jag mig till Kängspecialisten där mina tidigare vandringsskodon inköpts. När jag tittat runt lite bad jag expediten om hjälp och förklarade att jag ville ha en lätt och luftig sko att fjällvandra i. För att visa ungefär vad jag var ute efter pekade jag på ett par Salomon Tech Amphib. Killen förklarade att detta absolut inte var någon vandringssko men att han skulle plocka fram något passande.

5 km gick vi i stort sett bara på sten. De lätta skorna och tunna sulorna kändess snarare som en fördel än en nackdel. Foto: Sara Söderström

Efter att ha testat skor i nästan en timme utan framgång började jag ge upp. Fortfarande hade ingen sko varit skönare en mina helt nerslitna tennisskor från Coop som jag haft på mig när jag gick in i butiken. Efter denna sågning av skoutbudet tog han till slut fram ett par av Salomonskon jag pekat på från början. Nja, det var helt klart bättre men passade inte alls mina långa smala fötter. Stärkt av framgången sprang han åter in på lagret och kom ut med ett par liknande skor från Merell. Äntligen, skon satt perfekt.

För att försäkra mig om att skon klarade av längre sträckor gav jag mig ut på ett antal längre turer med hunden. Jag kunde ganska fort konstatera att det blev lite väl stumt vid längre turer (>2 timmar) på asfalt men att det fungerade alldeles utmärkt i skogsterräng. Tillsammans med tunna yllestrumpor och ett par knähöga Sealskinz kändes detta som tillräkligt pålitligt för att jag skulle våga lämna kängorna hemma.

Under vandringen var jag större delen av tiden nöjd med mitt val av skodon. De sista dagarnas varma väder gjorde till och med att mina sedan tidigare så skeptiska medresenärer kastade en och annan avundsjuk blick.

Enda gången jag fick större problem var då jag körde ner ena benet knädjupt i gyttja. Nätet medförde att en massa små partiklar tog sig in i skon och efter en kort bit började jag känna tecken på skoskav. Efter att ha stoppat ner fötterna i en liten bäck och sköljt igenom skorna kunde vandringen dock fortsätta utan vidare problem.

Vid djupare vad har jag tidigare använt knähöga vadarstövlar som dras utanpå kängorna. I år valde jag att dra på mig Sealskinzen istället. Efter vaden behöll jag sedan dessa på tills fötterna åter kändes varma. Detta fungerade mycket bra. Skulle jag gå ensam eller i en grupp där man inte behöver stanna efter vadet för att ta av och packa ner vadarstövlar skulle jag nog testa att skippa Sealskinzen.

Slutsatsen blir att jag även nästa gång kommer att välja denna typ av skor. Eftersom vi under fem dagar inte fick mer än max tio droppar regn på oss så har jag dock fortfarande ingen aning om hur det funkar vid ihållande regn. Jag konstaterade även att skornas luftighet medför att man snabbt blir kall om det blåser när man sitter still. I år löste jag detta genom att dra på Sealskinzen men till nästa gång funderar jag på att sy ett par vindtäta påsar att dra över fötterna.

Ryggsäck
Stärkt av resultaten från tidigare syprojekt blev jag sugen på att sy även en ryggsäck. Den första syddes i material som blivit över då jag sydde kläderna. Säcken var i huvudsak baserad på Gossamer Gears G4 vars mönster ligger på tillverkarens hemsida. Resultatet blev så pass lovande att jag beställde silnylon och sydde en ryggsäck.

Att få till axelremmarna visade sig vara tidsödande, svårt och ganska trist. Så även om säcken kändes lovande med en vikt på lite drygt 300 g så gjorde bristen på tid och engagemang att jag bestämde mig för att köpa en säck istället. Efter att ha åkt in till GetOuts stockholmsbutik Säck och provburit föll valet på en Golite Pinacle, 800 g i storlek large. Klart mindre än de 3,4 kg som min Haglöfs Alaska vägde. Eftersom den blev köpt i sista stund han jag aldrig prova den på hemmaplan.

Säcken visade sig vara alldeles lagom stor då packningen fick plats precis. De två nätfickorna på sidorna fungerade väldigt bra då de var lätta att komma åt även då ryggsäcken satt på ryggen. I den ena förvarade jag vattenflaskan och i den andra fick mössan och vindblusen dela plats då de inte användes. Att ha mössan lättillgänglig underlättade verkligen att hålla en lagom temperatur när man går.

Vid hemkomst kunde jag konstatera att ryggsäcken hållit bra och att både jag och den hade klarat att bära mer än de femton kilo jag startat med om det hade behövts. Mitt enda klagomål är nederkanten på axelremmarna där vaderingen slutar. Kantbandet och sömmen skapar en hård något inåtvinklad kant som trycker mellan de nedre revbenen. Fortsatt användande eller medvetet riktat slitage mot området borde dock mjuka upp och avhjälpa problemet.

Diskutera på Utsidan

Etiketter: , , ,

2008-11-04   4 kommentarer

Damstorlekar på Itab

Prylspan Itab är en leverantör av prisvärda friluftskläder som dock är lite ökända för gubbig passform. Men nu har man sedan ett tag tillbaka börjat sälja vissa kläder även i storlekar avsedda för kvinnor.
Av Martin Nordesjö

Särskilt två av Itabs produkter är intressanta för lättpackare. Främst handlar det om Packaway, ett regnställ med Haglöfs LIM Ultimate som ganska oblyg förebild. Jackan (herr eller dam, alltså) väger 277 gram i storlek M och kostar 399 kronor, byxorna (unisex) väger 212 gram och kostar 299 kronor. Ett helt regnställ till en tredjedel av vad bara en jacka i Gore-tex Paclite kostar, alltså.

Den andra intressanta produkten som finns i både dam- och herrstorlekar är vindblusen som väger 182 gram och kostar 329 kronor. Men med tanke på att exempelvis en Marmot Ion är lättare och kostar 480 kronor är det kanske inte riktigt lika superbilligt.

Till Itabs webbplats

Etiketter: ,

2008-10-17   0 kommentarer

Lätt termojacka från Haglöfs i höst

I Haglöfs höstsortiment dyker det upp en funktionell jacka som kanske passar allra bäst till barmarkssäsongen.
Av Martin Nordesjö

Innan vi börjar sommarens prylspaning efter utrustning som kommer nästa sommar vill vi berätta om Haglöfs LIM Barrier Pullover, som kommer redan i höst. Det är en termojacka som väger ca 265 gram, alltså ett par hekto mindre än vad man tidigare har haft i sortimentet. Den här typen av jackor är bra alternativ till fleecetröjor, eftersom de är lättare, varmare och dessutom vindtäta.

LIM Barrier Pullover är fylld med syntetfyllningen Primaloft One, och yttertyget Performac, alltså Haglöfs ”egna” sovsäcksväv. Modellen följer branschstandard för den här typen av lätta termojackor: kort dragkedja, bröstficka som man även kan pula ner jackan i och enkel resår i ärmslut och linning.

Priset vet vi ännu inget om, men jackan finns tidigast i butik i mitten av september.

Etiketter: ,

2008-06-12   4 kommentarer

Cocoon - lätt syntetvärme

Prylintryck Att syntet tål väta bättre än dun är en gammal sanning. Att syntet väger mer än dun är också en gammal sanning. Men det finns nu en verkligt lätt uppsättning varma syntetfodrade värmeplagg. Mina intryck är övervägande positiva.
Av Jörgen Johansson

Cocoon är ett produktnamn som används på vissa produkter från Bozeman Mountain Works. Dessa produkter går endast att köpa från BackpackingLight.com. Kanske för att det är samma person, Ryan Jordan, som står bakom båda företagen...

Under av enkelhet
De produkter jag testat är de allra enklaste och lättaste varianterna av företagets lätta syntetplagg. Yttertyget är det extremt lätta och hållbara Pertex Quantum och fyllningen är Polarguard Delta (68 g/kvm), tillsammans med Primaloft ansedd som de bästa syntetfyllningarna för närvarande. Fyllningen ger ett loft på uppskattningsvis en centimeter.
Byxorna, Cocoocn UL 60 Pants, är ett under av enkelhet, med resår runt vristerna och resår med dragsko och snörlås i midjan. That's it. Inga blixtlås eller fickor. Bara byxor. Och lätta. Mina XXL väger 230 gram på brevvågen hemmavid.

Jackan/tröjan jag valde är Cocoon UL 60 Hoody. Den har således huva och är därmed något tyngre än tyngre än sina syskon, västen respektive den huvlösa jackan. Den har ett 3/4-långt blixtlås framtill (och bör kanske därför kallas tröja istället för jacka) och åtdragbar snörning/shockcord med lätta snörlås runt huvöppningen. Resårer vid handlederna och i midjan. That's it. Vikten för min XL är 320 gram.

Perfekta rastplagg
Detta är värmeplagg som man sätter på sig vid raster och liknande. De är vindtäta men inte vattentäta. De är DWR-behandlade så några minuter i duggregn är inga problem, för den som behöver uträtta naturbehov under natten. Men om det regnar det bör man alltså ha regnkläder utanpå dem.

Byxorna är väldigt sköna för sen höst och vinterbruk. För sommarbruk i fjällen känns de onödigt varma, men det beror naturligtvis på vad man gör. Står man stilla längre perioder och säkrar vid klättring eller liknande så kan de vara sköna.

Jackan är en överlägsen ersättare för alla fleecetröjor. Vindtät och betydligt varmare än motsvarande tjocklek eller tyngd i fleece bedömer jag den som det perfekta rastplagget för sommarbruk. Att den har en huva adderar en aning vikt (20-30 gram), men det är det väl värt. Med den huvan kan man lämna den varma mössan hemma på sommaren om man har en vindblus med huva och/eller regnjacka med huva som komplement till keps eller hatt.

Detta är inga slitplagg. Betrakta dem som dunplagg och behandla dem därefter så funkar de bra. Den tunna väven (samma som används i marknadens lättaste sovsäckar) är betydligt starkare än man kan tro, men har naturligtvis sina begränsningar.

Vill man ha slitstarkare och vattenbeständigare plagg så finns Cocoon Pro 60 Parka med yttertyg av Pertex Endurance, som är vattentätt och andas. Detta adderar ungefär 50 gram i vikt. Motsvarande byxor heter Cocoon PRO 60 Side Zip Pant. Förutom vattentätt yttertyg har de också blixtlås i sidorna vilket adderar ungefär 150 gram i vikt jämfört med de vanliga Cocoon-erna.

Min personliga åsikt är att att vattentäta yttertyger på isolerande plagg är onödiga. Det vattentäta tyget minskar möjligheterna att ventilera bort kroppsfukt ur isoleringen. På vandring behöver man ändå regnkläder, vilka man bör ha över det isolerande skiktet om det regnar. Men detta beror förstås också på i vilka sammanhang och på vilket sätt man använder de här plaggen. Skall man ha dem för trottoar-trekking är vattentäthet mer användbart.

Under en kurs i Klippiga Bergen i oktober 2007 använde jag de här Cocoon-plaggen som förstärkning av sovplaggen. Ryan Jordan menar att särskilt byxorna är väldigt viktiga om man vill snåla med isolering i sovsäck eller quilt och ändå slippa att frysa. Isolering på överkroppen har de flesta som regel ändå.

Cocoon är avsedda att användas under fuktiga förhållanden där man har små eller inga möjligheter att torka plaggen. Det kan vara längre expeditioner, utan eld eller möjligheter att komma inomhus. Dunfyllning ackumulerar som regel fukt både inifrån och utifrån under sådana förhållanden, och loftet och därmed isoleringsförmågan minskar ofta radikalt. Polarguard Delta behåller mer av sitt loft än dun under sådana förhållanden.

Bedömningar
Detta är enkla plagg där man koncentrerat sig på funktionerna bra isolering och låg vikt vilket tilltalar mig. Jag är imponerad över att jackan är nästan 100 gram lättare än min MEC Northern Lights, som är både tunnare och framförallt, saknar huva.

Att kunna dra på sig byxorna under de vintriga förhållandena med några minusgrader på Beartooth Plateau, där jag först använde dem, var mycket skönt. Hoodyn kommer att ersätta min 100 gram tyngre dunjacka från Western Mountaineering på sommarture i de svenska fjällen. Jag räknar med att använda hela stället på vinterturer. I det sammanhanget hade en Sidezip-funktion varit en fördel för att enklare få på byxorna när man har skidpjäxor.

För vinterturer räknar jag med att sova i det här stället. I extrem kyla kan man också skida i stället, alternativt bara med byxorna eller tröjan som förstärkning. Som extra värmeplagg under vinterturer tänker jag addera den nämnda dunjackan.

Jag gillar de här plaggen skarpt trots att de bara finns i den sanslöst tråkiga färgen charcoal. Eller möjligen just därför...

Mer om Cocoon-stället
Utrustning för kursen i Klippiga bergen

Produktsidor

Diskutera på Utsidan

Etiketter: ,

2008-01-25   11 kommentarer

Prylspan

Läs alla på samma sida


2010
2009
2008
2007

Etiketter: , , , , ,

2007-12-17   1 kommentarer

Lätta jackor från Arcteryx och Vaude

Prylspan Nyheterna från mässan i Friedrichshafen duggar tätt just nu. Arcteryx trimmar Alpha SL och Vaude kommer med två nya lättviktsjackor.
Martin Nordesjö

Arcteryx uppgraderar Paclite-jackan Alpha SL genom att flytta runt lite dragkedjor. Jackan får väderskyddande anorak-stuk och ventilationen hjälps av hellångt underarmsblixtlås som även ska förhindra anorakens påklädnings-bök. Vikten är 300 (dam) respektive 322 gram (herr) i storlek M, vilket är 25 gram mindre än tidigare...

Vaudes vindjacka Spin Smock Off väger 72 gram, vilket ju är en riktigt trevlig vikt.
Nya trelagersjackan, Slight Jacket sägs vara världens lättaste. Oavsett skryt med kort bäst-före-datum är 238 gram lätt för en regnjacka.

Etiketter: ,

2007-07-20   0 kommentarer

Fjällräven PAK5: ”5 kg för allt”

Prylspan Fjällrävens utvecklare har haft julafton och presenterar 8 nya lättpackningsprodukter som tillsammans väger 5 kg och utgör ”allt du behöver”.
Martin Nordesjö

Självklart tror jag inte att många kommer ge sig ut på vandring med bara dessa 8 grejer. Själv tar jag gärna med mig skor, liggunderlag och kök som exempel. Men Fjällrävens produktutvecklare kan ju inte lastas för vad reklamskribenterna hittar på...

Det som är berömvärt
med den nya satsningen (förutom att man undviker ordet ultralätt) är att man vänder sig till den stora massan vanliga vandrare, och inte som tidigare till en nästan imaginär grupp multisportare. Bättre sent än aldrig – bra jobbat, Fjällräven!

Fjällräven säger att man med PAK5-sortimentet inte bara vill göra lätta grejer, utan även ordentligt tåliga. Sen återstår såklart att se vad grejerna går för. Sovsäck ner till nollan (oklart om det är enligt EU-norm), dunkvalitet 750 cuin, Pertex Quantum, 697 gram.
Enkel ryggsäck på 40 l (enligt Kirou.com). Tålig nylon, 890 gram.
Regnjacka i tåligt 3-lagers Hydratic IQ, 298 gram.
Tvåpersonerstält av slimmad tunnelmodell. Tältbågarna består av en aluminiumkärna med kolfiberarmerad plast runt (som till exempel pilar för bågskytte), och väven är ny. 1800 gram.
Dunväst, 650 cuin-dun, Pertex Quantum, knappar istället för blixtlås, 198 gram.
Byxor i G-1000, 410 gram.
Undertröja i ull med inbyggd luva, 245 gram.

Diskutera Fjällräven PAK5

Etiketter: , , , ,

2007-07-18   0 kommentarer

Fjällrävens 700-gramsjacka är ”ultralätt”

Prylspan Ännu en gång tänjer Fjällräven på gränserna mellan säljsnack och snicksnack. Nya jackan Aajma väger 700 gram vilket Fjällräven kallar ”ultralätt”.
Av Martin Nordesjö

Jag är smått allergisk mot begreppet ”ultralätt” i säljsammanhang, och när Fjällräven i ett kallar Aajma (herr) och Larhta (dam) ”ultralight” och till och med ”two of the absolute lightest products on the market” får jag vatten på min kvarn. De väger nämligen 699 respektive 680 gram i M.

Möjligen är de lättast i en väldigt snäv produktkategori, för såväl lättare 3-lagersjackor som membranmjukskal finns ju.

Fjällräven Aajma
700 g


Det positiva är att ”ultralätt” anses vara något kunderna vill ha. Frågan är om det även gäller skidjackor.

Fjällrävens pressmeddelande | Diskutera Aajma

Etiketter: ,

2007-06-03   0 kommentarer